Det känns så mörkt allting. Jag vet egentligen inte varför jag har tappat tron på framtiden.
Kanske för att den känns så långt bort, så avlägsen.
Allt känns mörkt och tomt, som ett vakum, igen. Jag har så svårt för förändring. För att släppa taget.
Så svårt att bryta mig loss, ha tro på mig själv framförallt. Men det är svårt.
Som man brukar säga, man vet inte vad man har förns man har förlorat det.
it hits way to close to home.

 

Jag har börjat med mitt skadebeteende igen. På riktigt, allt började efter att jag slutade på mitt jobb.

Det är nu det slog mig, jag äter och äter, det har funkat ett tag, har bara pressat undan alla känslorna, det har flutit på bra, men det hjälper inte längre, det spelar ingen roll hur mycket jag äter och inte tänker, håglösheten sitter i. Förut försvann den, jag kunde leva utan klumpen i magen, men nu spelar det ingenroll längre. Det värsta är att klumpen blir större och större. Jag har bara närmre till gråt hela tiden.

 

Och jag blir så frustrerad på mig själv. Jag hade det bra, i had it going. Men jag avslutade allt. För att jag söker, hela tiden söker jag, men jag vet inte efter vad. Jag vet ärligt talat inte vad jag letar efter, jag borde vara nöjd, jag har kommit en bit på väg enligt min plan. Men sprickan innom mig blir bara större och större. Jag ser inte värdet i mig själv, Det är tungt. Det är jävligt tungt nu.

 

frågan är bara hur jag ska vända det hela.

 

Nu var det ett tag sedan igen, Dagarna rullar på, och vi har börjat boa in oss rejält i vår fina lya här i dalen.
Vi börjar lacka mot jul, Och imorgon fyller jag hela 24 bast. Jeeeez, Vad hände?
kommer ihåg när man va 15, då var 24 jätte gammalt, trodde då att jag skulle ha ungar och hus och jobb och hela fadderullan. Men verkligheten ser ju ganska mycket annorlunda ut.

 

Men jag klagar inte, är ganska lycklig med livet just nu iallafall, det som ger en ångest är väl ekonomin för tillfället, Men det ska nog ordna sig till slut det med =) Har ju iallafall en plan på vad jag vill med mitt liv, och det är ju en oerhörd lättnad.

 

Nåväl,. det var nog allt för denna gången iallafall.. Puss o kram!