Har börjat fundera lite på framtidsplanerna. Och, just nu står jag och trampar "ska jag, ska jag inte?"
Vad är det värsta som kan hända liksom..?


aja, den här veckan känns ganska seg, imorgon ska jag till mormor o morfar och städa lite efter jobbet, på torsdag jobbar jag förmiddag Och kväll, på fredag jobbar jag till halvtvå.. Och jag är redan trött.. Haha..
Nåväl på fredag ska jag iallafall till norrpan och hänga, ska bli kul o komma iväg, har ju inte vart borta sen nyår... WTF? .. Samt att jag känner ett sug efter en riktig party kväll. Men det lär ju dröja.. =P


Ha det gött så länge!

När man flyttar till en ny stad så känner man sig ju ganska anonym ett bra tag i den staden.. allt är nytt, man känner i princip inte en kotte.. Man hittar inte riktigt, och allt känns bara okänt.. Man ser fortfarande sin gamla stad som "hemma"

men sen helt plötsligt.. efter 5 år, så kom känslan till mig idag.. nej, oxelösund är inte hemma längre.. aneby är..
Och det var en konstig känsla måste jag säga. Speciellt nu, när jag ändå jobbar på ett ställe där man gör sig ett ansikte.. Idag känner jag nästan igen fler människor här, än vad jag gör i oxelösund.. kanske beror på att inte så många bor kvar i gammla oxd..

Det kanske är så att det är dags att inse att "hem" är där man känner sig lycklig och bekväm.
Det är nog dags att göra slut med sitt förflutna och inte längta tillbaka till en tid som var igår med allt vad det nu innebär. Göra plats för nya intryck, nya bekantskaper och nytt liv helt enkelt.

Livet är ju trotts allt förkort för att inte leva det..



Puss o kram!

Är det möjligt, att när man är som mest vilsen, så händer något som gör att man känner sig ännu mer vilsen?
Hur är det möjligt?!

Jag önskar att jag bara kunde hitta något jag trivdes bra med o bara köra på den banan, o inte hålla på så här..fram och tillbaka..

Saker o ting händer och man börjar fundera på vad man håller på med..
Jag vet bara en sak, och det är att ta tag i det här nu.. jag blir ju inte yngre precis.. prövo tiden är ju snart slut liksom..

Okej, ska jag oxå köra fem grejer du kanske inte visste om mig precis som malin, fast jag visste ju alla hennes redan ;D haha

* Jag har små tvångstankar, som att, skinkan kan ABSOLUT INTE ligga över osten på mackan, och att jag alltid kollar min väska minst tre gånger innan jag åker hemifrån så att jag inte glömt något av det viktigaste, dvs mobil, plånbok och cigaretter? eller att jag har 6 kuddar som måste ligga på ett speciellt sätt när jag ska sova..

* när jag var liten hade jag tre marsvin på rad som alla dog på samma sätt.. dvs, vitaminbrist

* jag hade sjukt många gosedjur när jag var liten, och alla hade egen personlighet och namn

* Jag kan inte ljuga, jag försäger mig alltid och börjar flacka med blicken och blir jätte nervös, även om det bara är en vit lögn.

* Jag har haft jäääääääääätte dåligt morgonhumör. precis som min mor, så förr i tiden så hälsade vi inte ens på varandra på mornarna


Visste du detta om mig? haha ^^

Lång tid ingen sedd!
haha.. har varit en del jobb på senaste tiden.. Och mycket funderingar.. Måste sitta ner o kolla igenom kurser och program som jag kan tänka mig att gå i höst, men jag blir bara mer o mer vilsen.. Kan inte någon bara sätta sig o säga åt mig, att det här skulle du bli o de här o de här osv...

Funderade lite på Receptarie programmet, meneh..naeh man ska ha matte a-d hahahahaha ja just det ja. Och fysik a osv osv.. inte mina områden precis..

Men men det blir nog bra tillslut det här =)


puss o kram

jag går och funderar rätt mycket på om jag ska klippa av två lång klänningar som jag har. Eftersom att jag är lite.. hm.. fylligare.. så fyller jag ju ut mina lång klänningar, och eftersom att jag är lite.. hm.. längre.. så blir dom rätt.. korta.. och det är ju inge kul o gå med långklänningar som ska sluta vid fötterna som inte stället slutar någonstans på smalbenet.. Inte så jävla snyggt ärligt talat.. Så, jag funderar på å göra kort klänningar av dom istället, liksom så att de slutar någonstans över knäna.. lite som ett längre linne.. blir ju mycket lättare att matcha och bära dom då.

Så.. summan av kardemumman. Jag lär ju klippa av dom.. Ja så får det helt enkelt bli.. =P

Idag är det hur som helst lördag. Så med andra ord så har jag även tid o utföra detta. Jobbiga är ju bara å sy, eller fålla dom, det är ju så jäkla trisst!

ja, ni får se slut resultatet sen.. pöss hej!

Är det bara för mig som min design ser helt fucked up ut?
Hur fasiken får man det o bli bra igen nu då.. Ååh.. suck..


Nåja, söndag idag. Städat mitt rum, fan vad duktig jag är! o gräddat och ätit våfflor. Men fifan, vad mätt jag blev.. Göh.. nu räcker det med våfflor för en bra tid framöver!

Nu vet jag inte vad jag ska göra mer idag, klockan är bara två.. haha..


ps.. tezza.. tack! men jag har nog inte gått ner ett hekto sen vi sågs på stan sist, tror det mest är kläderna som förvillar ;) men massa tack iaf =)

jag har ju skrivit om att jag tror mig va helt känslolös och svårt att känna något riktigt intenstivt.
Men jag vet en sak jag kan gå upp i helt och hållet, känna en sån där nykär eufori för. Och det är blandannat Musik.
Just nu har jag den känslan för Den svenska björnstammed. ALLTSÅ..Herregud. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på albumet, jag tröttnar inte. och jag vet inte hur fan låtarna kan bli bättre o bättre hela tiden. istället för att få behovet mättat av att lyssna på låtarna så vill jag bara ha mer och mer hela tiden. Jag har nog aldrig kännt så här mycket för någon musik någonsin förr.

Appropå något helt annat. Är ganska mållös över hur svårt det är att sköta om sig själv, ta hand om sig själv.
Varför är det så svårt att sätta sig själv med sina behov i första rummet för. Även om just jag kanske inte har någon som jag sätter i första rummet, så står första rummet liksom tomt, och öppet för någon annan än mig, jag får liksom bara titta in där ibland, men aldrig riktigt vistas där, för mig själv. Det är ju bara jag som kan släppa in mig själv, och ta hand om mig och mitt nu. Men att det ska vara svårt att erkänna sig själv, för sig själv.
Det är förvånandsvärt hur svårt en gör det för sig själv. För det lustiga är att jag längtar så innerligt efter förändring, men har så sjukt svårt att släppa det som är. Fast det är som en dålig och destruktig relation. "vill både ha och äta kakan" .. men hur ska man då kunna utvecklas och komma vidare. Jag och min jävla hjärna alltså.

Jag ska börja med Mode blogg Betewe!
Dagens utfit!


Älskar min nya "kofta" Så härligt 70-tals mönster!

Puss puss!