Herregud, Blogg död utan dess like!!

Men ibland kommer det en liten uppdatering helt enkelt. Och det är så mycket tankar i mitt lilla huvud.
På senaste tiden ( tre veckorna ca) har jag haft riktiga dalar, tappar motivationen till allt, till mig själv, till skolan, till livet ( neeej det är inte så att jag känner mig självmordbenägen, utan bara trött liksom).
Men jag har blivit så trött på att bära allt, att alltid ställa upp, Att alltid vara den som är så förstående. Iochmed att man ska vara så förstående så blir det lätt att man blir himla mycket trampad på. Hela tiden.
Och jag tappade helt enkelt motivationen till att vara den lyssnande och förstående människan jag egentligen vill vara. Men så tänker jag lite, att jag kanske har den skeva självbilden. Det kanske är så att jag inte alls är så förstående och lyssnande. Men när jag tänker efter hur mina relationer har varit eller är, så känns det som jag för mesta delen har varit den som ställer upp utan någon ifrågasättning. Bara så där självklart. Och den självklarheten har gått i från mig.

Så vad gör man? Man börjar säga ifrån, man börjar ifrågasätta människor, man börjar ifrågasätta sig själv, men framförallt livet.

Även om jag vet att jag är på rätt väg, på rätt väg att hitta och vara mig själv på, så känns det väldigt tungt ibland.
Och jag kan inte ge mer av mig själv utan att jag tar slut helt.

Men det lustiga är att människor generellt sätt idag ser det som att man ger av sig själv om man spenderar pengar, det är inte handlingar som räknas längre. Vilket jag tycker är synd, för det är väl det här med att ställa upp och visa att man bryr sig som räknas? Inte hur mycket pengar man kan spenderar på varandra!? Eller!? har jag helt fel uppfattning.

Gah, jag blir lite galen av alla tankar hit o dit. Men det reder sig, som allt brukar.
Inte sant?