Egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva eller säga.
Har inte mått så bra psykiskt de senaste dagarna. Det mesta gör bara ont. Så förbannat ont. I hjärtat kanske man kan säga. Saker som hemsöker en.

Men det är ändå sjukt hur man kan trycka undan känslor helt omedvetet, även fast man rannsakar sig själv, och tror att man är helt ärlig med känslorna. Så trycks de likförbannat undan. Överlevnadsinstinkt? Ingen aning, det jobbigaste är som sagt när känslorna knackar på sisådär ett halvår efteråt.

Men ja, som sagt, det gör så för baaaaaaannat ont.. Så just nu önskar jag mest att jag hade något lyckopiller som gjorde att allt försvann.. bara för en stund.
Men man måste väl deala med sånt här med. Annars kommer de väl tillbaka hela tiden liksom..

Som ni kanske förstår så har det inte gått bra..  inte denna vecka.. inte alls.. jag som sa.. NU kör vi..
Well, vi får köra en annan dag helt enkelt.. jag önskade jag var en studsboll, så jag kunde "bounca back" mycket fortare.. men jag håller en jämn nivå..även om det inte går neråt gällande vikten just nu, så går det heller inte så mycket uppåt..

thats all for to day.. vi får hoppas allt känns lite.. bara lite.. bättre imorron..
kram