jag drömmer så otroligt mycket när jag sover. Mycket av det jag har drömt har slagit in.
Där med blir jag så jävla orolig och ångestfylld när jag drömmer dåliga och jobbiga saker.
Men sen händer det ju att jag drömmer kul och bra saker, och då får jag ett sug, nästan som en besatthet att jag måste utföra dessa grejer jag drömt om.
Det kan handla om att måla om en möbel eller klippa mitt hår på ett visst sätt.
Det jobbiga med dom bra sakerna är att jag brinner för att göra det, jag liksom går upp i det så mycket i tanken ett par dar, och väntar på att jag ska få pengar eller tid för att kunna göra dessa drömmar till verklighet. Men när jag väl har pengar och tid så har intresset dött och jag har gått vidare.

Skillnaden är alltså med dom jobbiga drömmarna att, dom går jag å ängslas för hela tiden, där dör inget, där blir känslan mer påtaglig och jobbig ju mer tiden går. Men även här är det ju drömmar som jag bara själv egentligen kan uppfylla, precis som dom bra drömmarna. Vad är jag då så ängslig och ångestfylld för?
Man kan ju även dra slutsatsen av det här att jag är ingen doer, jag är en jävla talker. Och det är så sorgligt, för jag VET att jag kommer att sitta och ångra mig på min dödsbädd. Sitta och ångra att jag inte gjort det jag velat, pga rädsla. pga lathet, pga trygghet.


Vi kan ju bara slå fast att jag är en ohyggligt sorglig människa. Men det är det ju bara jag som får leva med, så på så sätt så stör jag ju ingen annan.

Det var väl egentligen inte det här jag skulle skriva, utan att jag drömde att jag piercade mig i natt. jag saknar mina piercingar och den jag var, då när jag var mig själv, och inte lyssnade på vad andra tyckte om utsmyckning, då jag sket i ifall det skulle påverka mitt arbete eller inte ( eftersom att jag gick i skolan när jag hade som mest piercingar)

Det känns väldigt ofta som att jag visste mer vem jag var när jag var i 18 års åldern än vad jag vet idag.
Jag har nog aldrig haft det så stabilt och lugnt i hela mitt liv som jag har det just nu, ändå är jag som mest vilsen idag än när mitt liv var kaos.


Kontraster. Jag vet bara inte riktigt vart jag ska börja, och framförallt, hur.

g'day!