jag går och funderar rätt mycket på om jag ska klippa av två lång klänningar som jag har. Eftersom att jag är lite.. hm.. fylligare.. så fyller jag ju ut mina lång klänningar, och eftersom att jag är lite.. hm.. längre.. så blir dom rätt.. korta.. och det är ju inge kul o gå med långklänningar som ska sluta vid fötterna som inte stället slutar någonstans på smalbenet.. Inte så jävla snyggt ärligt talat.. Så, jag funderar på å göra kort klänningar av dom istället, liksom så att de slutar någonstans över knäna.. lite som ett längre linne.. blir ju mycket lättare att matcha och bära dom då.

Så.. summan av kardemumman. Jag lär ju klippa av dom.. Ja så får det helt enkelt bli.. =P

Idag är det hur som helst lördag. Så med andra ord så har jag även tid o utföra detta. Jobbiga är ju bara å sy, eller fålla dom, det är ju så jäkla trisst!

ja, ni får se slut resultatet sen.. pöss hej!

Är det bara för mig som min design ser helt fucked up ut?
Hur fasiken får man det o bli bra igen nu då.. Ååh.. suck..


Nåja, söndag idag. Städat mitt rum, fan vad duktig jag är! o gräddat och ätit våfflor. Men fifan, vad mätt jag blev.. Göh.. nu räcker det med våfflor för en bra tid framöver!

Nu vet jag inte vad jag ska göra mer idag, klockan är bara två.. haha..


ps.. tezza.. tack! men jag har nog inte gått ner ett hekto sen vi sågs på stan sist, tror det mest är kläderna som förvillar ;) men massa tack iaf =)

jag har ju skrivit om att jag tror mig va helt känslolös och svårt att känna något riktigt intenstivt.
Men jag vet en sak jag kan gå upp i helt och hållet, känna en sån där nykär eufori för. Och det är blandannat Musik.
Just nu har jag den känslan för Den svenska björnstammed. ALLTSÅ..Herregud. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på albumet, jag tröttnar inte. och jag vet inte hur fan låtarna kan bli bättre o bättre hela tiden. istället för att få behovet mättat av att lyssna på låtarna så vill jag bara ha mer och mer hela tiden. Jag har nog aldrig kännt så här mycket för någon musik någonsin förr.

Appropå något helt annat. Är ganska mållös över hur svårt det är att sköta om sig själv, ta hand om sig själv.
Varför är det så svårt att sätta sig själv med sina behov i första rummet för. Även om just jag kanske inte har någon som jag sätter i första rummet, så står första rummet liksom tomt, och öppet för någon annan än mig, jag får liksom bara titta in där ibland, men aldrig riktigt vistas där, för mig själv. Det är ju bara jag som kan släppa in mig själv, och ta hand om mig och mitt nu. Men att det ska vara svårt att erkänna sig själv, för sig själv.
Det är förvånandsvärt hur svårt en gör det för sig själv. För det lustiga är att jag längtar så innerligt efter förändring, men har så sjukt svårt att släppa det som är. Fast det är som en dålig och destruktig relation. "vill både ha och äta kakan" .. men hur ska man då kunna utvecklas och komma vidare. Jag och min jävla hjärna alltså.

Jag ska börja med Mode blogg Betewe!
Dagens utfit!


Älskar min nya "kofta" Så härligt 70-tals mönster!

Puss puss!

Nej, jag har bestämt mig, jag skiter i den här förkylnings flunsan. Jag ingorerar att jag mår tjyvtjockt med hosta o nysig näsa. Jag Skrattar infektionen i ansiktet HAHAHAHA! du kan inte komma åt mig you sonofabitch!!

Det här har varit helt galet, när jag gick i skolan hade jag sjukt mycket frånvaro pga att jag inte orkade, ljög lite, va fejk sjuk. Men nu när man vill jobba och inte va hemma o slöa, för man vet att man förlorar dessa värdefulla kulorna, ja då är man sjuk varannan vecka. LITTERARY!!!


Så nej, jag gör slut jag säger upp mig själv i mig själv o skiter i symptomen och kör, kör tills det försvinner och inte finns mer.

Så med det säger jag.. PUNKT!

Jag tror jag är död innombords. Eller.. Låst? Instängd kanske?
Jag börjar inse att jag aldrig har varit riktigt riktigt kär, så kär att jag kämpat som en tok för att få denna person att bli min.

Visserligen, så kan jag ju ärligt erkänna att jag va kär i en killkompis för ett par år sedan, jag kunde inte sluta tänka på honom, och nekade blint varje gång någon påstod att jag var kär i honom, jag längtade efter honom, blev jätte ledsen när han inte svarade på sms eller telefon. Men, jag kunde aldrig för mitt liv se mig själv tillsammans med honom, att vi skulle bli tillsammans fanns ju inte i min värld överhuvudtaget. Så med andra ord så kan det ju inte ha varit den kärlek som kär kär. Om ni förstår? Var kanske mest bara väldigt platoniskt. Ja, Jävligt platoniskt.

Efter det har jag inte känt något direkt för någon.. inte i närheten av det iallafall. Och jag funderar, varför?
Vissa har ju jätte lätt för att bli kära. Men jag har jätte svårt för att känna något mer än kanske attraktion till någon.
Som mitt "x".. där kändes det nog mest bara som att jag nöjde mig, för att någon var intresserad av mig. Lite kär i kärleken på ett klychigt sätt. Och jag blev jävligt lessen när det tog slut, för då tyckte ju ingen om mig längre, inte för att förlora honom för att jag hade så starka känslor för honom. Men för att ingen bekräftade mig, och tyckte om mig.

Och man kan ju lätt säga att jag inte släpper in någon för att jag är rädd för att bli sårad, men när jag tänker efter så är det ju inte det heller, för sånt kan jag ju inte styra över, sårad blir man ju i vilket fall, om det handlar om kärlekar, familj eller vänner.

Jag kan få ett riktigt kärleks pirr i magen när jag hör en jävligt bra låt, som jag verkligen kärar ner mig i, eller en film. Eller ett ögonblick, eller en smak. Men thats about it.

Då funderar jag, är det så att inte alla människor blir kära, utan bara vissa lyckliga får uppleva detta? Vi andra som inte blir kära, vi nöjer oss med varandra för att, ja slippa va själva helt enkelt?
Men jag vill ju inte nöja mej, jag vill ju hitta min bättre hälft, min passion, någon som förstår hur jag tänker, någon synkar med mig i allt. Men problemet är, om jag nu är låst, har jag då missat honom?




Why is my Heart locked?

Nackdelen med att bo med småbarn...Man blir sjuk hela tiden.. jag har verkligen inget imunförsvar what so ever..
Så nu ligger jag här, feber, ont i bihålor, tjockt slem i lungorna, täppt näsa, och ont i hela kroppen..
Precis vad jag behövde. Hela februari har jag jobbat varannan vecka pga dessa förkylningar och sjukdommar.. Jag är urbota less!!!!!!!!






Som om inte detta vore nog så är jag GALET sugen på en semla........ men jag har ingen semla.. that makes me sad..:(

Helt galet vad musik kan göra gott för själen.



Jag har nog aldrig varit så stort Fan av något som jag är fan av Svenska björnstammen


no need to say no more..

Idag blir man grundlurad på vädret..
Solen skiner och det ser så varmt ut. Men, så äre två minus och snålblåst.. *sad face*

Känns dock gött att våren verkligen är på g nu. Vi är mitt uppe i för-våren.. =D=D

Ah eh.. det va väl i princip det jag hade o säga idag då.. =)

Ibland kan man tro att jag är gravid, för jag får riktiga cravings ibland, riktig dille.
Som nu tillexempel, just nu har jag tre olika cravings, som smakar så där otroligt gott, fast det inte är någon skillnad på det som för ca 5 månader sen?
Jo, mina cravings just nu är, spenat, banan (ej rå banan) och vit peppar.
Ja givetvis inte tillsammans, utan för sig, iof så är det jävligt gott med vitpeppar på spenat. Men annars så går de här inte så bra ihop, men jävligt gott var för sig.

Banan dock, det har jag dille på i matlagning, eller som smaksättre. Har aldrig gillat yoghurt med smak av banan förut..Men nu är jag nästan maniskt. Och mosa banan i ris med curry sås och ha knaperstekt bacon till. Jag menar, har jag dött o kommit till himmlen?

Men jag börjar ju fundera varför man får sånna där cravings ibland, är det för att man har brist på något speciellt i kroppen, eller är det bara hjärnan som spelar en ett spratt? ..


Har ni några cravingz just nu? =)

Hopp om livet! bara blåsor på tungan kvar! YAY!.. nu kanske jag inte ska ta ut det i förskott..Men jag blir så glad att det börjar ge med sig.

Har varit sjukt deppig i snart två veckor, lite mer kanske. Men nu börjar det med ge sig.
Jag måste liksom styra upp mig själv, mitt liv, min kropp. Jag skrev ju att jag skulle göra det vid nyår. Men jag har dragit ut på det, varit lat, bekväm. Men inte tillfreds direkt.

Jag satt och gjorde Mind maps med mamma idag, och jag insåg att jag vill skapa, genomföra, och jobba med saker.
exakt riktning vet jag inte. Jag har mitt tre timmar om dagen jobb just nu. Men det är för lite. På tok för lite.

Men jag måste börja med en sak. och jag har ett nytt löfte. Att slutföra saker som jag påbörjar. Jag slutför nästan aldrig någonting. Hoppar av när det är jobbigt/tråkigt/tufft för att jag är slö o feg. Men jag tar det inte längre.

Så jag börjar med en detox. Nu ska jag rensa ut all skit. Jag ska börja med mina saker. Jag använder ju inget av de, så varför ska det bara finnas o ta upp onödig plats?

Jag ska även detoxa mig själv, min kropp. Mamma har varit så sjukt duktig och inte käkat socker på två månader. Det är dags att hoppa på tåget. Jag måste bli av med mitt missbruk.

Jag ska sluta röka, allt har sin tid, jag säger inte att jag ska sluta nu på engång, men jag ska sluta innom en snar framtid.

Jag vill vara fri. fri från begär och sånt som låser mig fast. Fri i sinnet.

Det är nu det börjar.

Puss o kram kärlek till er alla!

Ok, svedan i munnen har lagt sig, har endast blåsor nu.. håller alla mina tummar o tår att de oxå försvinner snart.
Dock har jag ont i halsen, igen.. inte i halsmandlarna utan i själva strupen.. men jag hoppas det lägger sig med.. jag vill bara bli av med skiten..




ps.. hehe, jag misstänkte att det va någon jag kände som hade skrivit, men inte vem.. men eller hur tezza.. greys asså! <3 haha =D

ooh jag har anonyma som läser min blogg.. Spännande, jag trodde jag visste vilka alla va som läste min blogg.. kul =P

Idag var jag iväg o jobbade, gick så där, inte så jäkla pigg överhuvudtaget.. :S
Köpte Hexident oxå, bakteriedödande munskölj, jag hoppas verkligen det funkar, sköljde nu innan jag gick o la mig, det verkar iallafall ha en liten bedövande effek på sårena o blåsorna..

Hoppet är det sista som överger en säger man ju.. nu hoppas jag så jag går sönder..


Puss o kram..

Eller, det har nog aldrig varit kärlek. först nu egentligen.
Jag har börjat följa en ny serie (asså serien är inte ny men den är det för mig)
en ny serie att följa o fly verkligheten. Snart följer jag så många serier att jag inte behöver leva mitt eget liv. Liksom, jag lever ju genom dom?

Så nu har jag fastnat för greys anatomi.. ba whaaatha heeeel?
Jag har aldrig varit direkt förtjust i sjukhus serier i överlag. Men så när man har legat sjuk så brukar ju serier gå i repris på dagarna..och jag är fast. Så jag fixade några avsnitt från senaste säsongen. Och fyfan vad det är förlösande att få sitta o titta på en serie eller film för den delen, och bara ful gråta. Det va så sjukt sorgliga saker och jag fulgrät som aldrig förr.

Och jag kan nu inte få nog av denna serie.. den hade varit perfektion om de bara hade skippat Meredith, asså hon ser ju för jävla konstig ut. Som en bäver som käkar kortison typ. Men ja. Annars så är jag bara fast.


fan då.

Det finns verkligen inte ord för hur synd jag tycker om mig själv förtillfället.
Kroppen är trött och har ont men hjärnan är uttråkad och ångestfylld.. Är det så här livet ska va? man hinner grubbla så mycket när man är sjuk o mår dåligt.


Jävlar vad livet suger ibland.

Så att ni vet..

Det känns som den här förkylningen bara går runt o runt.
Det började för två och en halv vecka sedan med stick i halsen och täppt näsa.
Det har hunnit bli bättre och sämre. Nu är jag på sämre igen. Har så fruktansvärt ont i halsen, men det gör inte ont som när man har vanlig förkylnings ont, och det gör inte ont som halsfluss. det gör lixom ont i strupen mer än i halsmandlarna (som det gör ont i i vanliga fall när man är förkyld)
Inte nog med detta så har jag fullt med blåsor på tungan/kinderna och gommen/svalget. Plus att jag känner mig feber trött hela tiden.

NÄR ska detta gå över? måste jag verkligen gå till läkaren o käka medecin för det. Eller kommer detta att gå över av sig själv

Inte nog med detta, så har det snöat sjukt mycket idag och det ska snöa imorgon med.. JAG ORKAR INTE!!
får jag gå i ide tills jag är frisk och våren är här.. Snälla nån!..

Igår kom storebror och hälsade på med sitt kärleksintresse Emma, de hade tydligen inte DTR:at sin situation som jag förstod det ^^  .. (DTR=Define the relationship) 
Men det va kul o träffa storebror igen, det var ett tag sen han va hemma och hälsade på och va så.. harmonisk och glad.. Då blir jag oxå glad, glad för bror <3!

Så idag har vi mest tagit det lugnt, kört fyrhjuling och fikat och bara varit, åkte o handlade lite osv..
På kvällen blev det mello oxå.. Men de åkte hem till Oxd redan vid halv åtta tiden och då blidde det tomt.

Hennu vaccinerades förra veckan och nu har hon fått reaktion på det, antagligen av mässlingen då, för hon har massa röda prickar, och röda ögon som tydligen är väldigt kännetecknat för just mässlingen, (men det är ju inte själva sjukdommen men en liten del av den så att säga)

så imorron blir det nog inte många knop skulle jag tro, köra lite mer fyrhjuling kanske..
den som lever får se..


Ha det bra!

att det krävs så lite att första sig själv.

Jag kommer aldrig skaffa barn. Många hundar möjligtvis. Men inte barn.
Rädslan och oron för att det skulle hända dom något är alldeles för överväldigande och ovisst att jag inte skulle palla med det. Jag skulle bli en sån där mamma som åker till sjukhuset för minsta lilla och låser in barnen i ett mjukt kuddrum där de inte skulle kunna slå sig.

Om jag blir så orolig för mina små syskon, then i can only imagine hur jag skulle känna för mina egna barn.
fyfan. Hur pallar folk med det?


bara en liten tanke så här.

jag drömmer så otroligt mycket när jag sover. Mycket av det jag har drömt har slagit in.
Där med blir jag så jävla orolig och ångestfylld när jag drömmer dåliga och jobbiga saker.
Men sen händer det ju att jag drömmer kul och bra saker, och då får jag ett sug, nästan som en besatthet att jag måste utföra dessa grejer jag drömt om.
Det kan handla om att måla om en möbel eller klippa mitt hår på ett visst sätt.
Det jobbiga med dom bra sakerna är att jag brinner för att göra det, jag liksom går upp i det så mycket i tanken ett par dar, och väntar på att jag ska få pengar eller tid för att kunna göra dessa drömmar till verklighet. Men när jag väl har pengar och tid så har intresset dött och jag har gått vidare.

Skillnaden är alltså med dom jobbiga drömmarna att, dom går jag å ängslas för hela tiden, där dör inget, där blir känslan mer påtaglig och jobbig ju mer tiden går. Men även här är det ju drömmar som jag bara själv egentligen kan uppfylla, precis som dom bra drömmarna. Vad är jag då så ängslig och ångestfylld för?
Man kan ju även dra slutsatsen av det här att jag är ingen doer, jag är en jävla talker. Och det är så sorgligt, för jag VET att jag kommer att sitta och ångra mig på min dödsbädd. Sitta och ångra att jag inte gjort det jag velat, pga rädsla. pga lathet, pga trygghet.


Vi kan ju bara slå fast att jag är en ohyggligt sorglig människa. Men det är det ju bara jag som får leva med, så på så sätt så stör jag ju ingen annan.

Det var väl egentligen inte det här jag skulle skriva, utan att jag drömde att jag piercade mig i natt. jag saknar mina piercingar och den jag var, då när jag var mig själv, och inte lyssnade på vad andra tyckte om utsmyckning, då jag sket i ifall det skulle påverka mitt arbete eller inte ( eftersom att jag gick i skolan när jag hade som mest piercingar)

Det känns väldigt ofta som att jag visste mer vem jag var när jag var i 18 års åldern än vad jag vet idag.
Jag har nog aldrig haft det så stabilt och lugnt i hela mitt liv som jag har det just nu, ändå är jag som mest vilsen idag än när mitt liv var kaos.


Kontraster. Jag vet bara inte riktigt vart jag ska börja, och framförallt, hur.

g'day!

Jag fyfan vad jag gnäller på vädret. Jag lovar, det va sista gången, im done liksom.
Nu ska jag klaga på annat, så som virus blåsor på tungan. och halsont. det är ju så underbart. yeeey liksom.

jag tänker ju så otroligt mycket, det vet ni ju redan. Och när jag tänker, så tänker jag, fan det måste jag dela med mig av på bloggen. Sen när jag väl sitter här och ska skriva, ja då är allt som bortblåst. :S jag börjar nog bli gammal.

Äh, nästa inlägg blir nog bra mycket mer intressantare än de senaste inläggen. I hope so iallafall.


Nu ska jag roa mig med att glo på existenz o sen blire o sova

G.day!