panik?

nej.. inte mycket men lite.
jag vet inte. ingestans känns det bra.

växer jag i från alla eller vad är det frågan om?

varför känner jag mig bara utanför o bortglömd.

jag borde inte känna så, men jag kan inte rå för det. Och ont i min arm har jag oxå. :/ faan.

idag blev jag själv med hugo på kvällen, mamma skulle på föräldrar möte,  han vände o vred hela tiden, men tillslut somnade han på min arm. Gose.

I helgen vet jag inte vad jag ska göra, mamma ska på hockey och jag slåss med dem vanliga farhågorna. vad ska jag göra? vad blir det av livet? vad blir det av mig?

i dunno.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0