Det här med att vara lång.
Idag fick jag påpekat två gånger att jag är så lång, igår en gång. osv, jag tror jag får det påpekat MINST engång i veckan. Men idag fick jag en stolthets känsla när jag fick höra det.
För, fyfan vad skönt det är att vara lång ändå.
För, fyfan vad skönt det är att vara lång ändå.
Hela mitt vuxna liv (eller sen jag slutade växa och stannade på 187cm) så har jag känt mig som en alien, abnorm.
Tjejer ska ju va små och korta. Men jag tror den allmänna uppfattningen om kvinnor och tjejer är att de ska vara små, och inte ta så mycket plats. Jag tar plats, fysiskt alltså. Därför har jag alltid försökt ta så lite plats som möjligt med min personlighet (i nya grupper och sammanhang, hemma eller med folk jag känner så tar jag hur mycket plas som helst) Kan jag inte göra mig osynlig fysiskt, så får jag väl göra det personlighetsmässigt har jag alltid kännt.
Tjejer ska ju va små och korta. Men jag tror den allmänna uppfattningen om kvinnor och tjejer är att de ska vara små, och inte ta så mycket plats. Jag tar plats, fysiskt alltså. Därför har jag alltid försökt ta så lite plats som möjligt med min personlighet (i nya grupper och sammanhang, hemma eller med folk jag känner så tar jag hur mycket plas som helst) Kan jag inte göra mig osynlig fysiskt, så får jag väl göra det personlighetsmässigt har jag alltid kännt.
Men, idag, just idag kände jag bara, fuck this. Jag vill inte vara osynlig. Jag vill synas, och finnas till.
Och framförallt så vill jag vara lång, vilket jag aldrig velat förut. Det är speciellt, visserligen är det svårt att hitta bra byxor och skor (eftersom längd ofta ger stora fötter) Men, det är ju jag, och det är mitt främsta kännetecken.
Och framförallt så vill jag vara lång, vilket jag aldrig velat förut. Det är speciellt, visserligen är det svårt att hitta bra byxor och skor (eftersom längd ofta ger stora fötter) Men, det är ju jag, och det är mitt främsta kännetecken.
Även om jag inte ser mig själv som så jätte lång så gör ju andra det.
Jag vill inte hller vara någon norm i samhället, för att återgå till idealet att vara liten tjej, kort, tjej, normallång tjej, Så är det väl just det, tjejer ska vara små för att inte utgöra något hot, små tjejer tas ofta inte på allvar.
När jag tänker efter så togs jag alltid på mer allvar i skolan tillexempel, än vad mina korta tjejklasskompias gjorde .
Jag fick alltid min åsikt att gå fram hos folk i diskussioner, men givetvis vågade de alltid att mobba mig för att jag var stor. Det har jag alltid fått skit för.
Nåväl, jag vet inte vad jag ville ha sagt egentligen, men jag är nöjd. Och stolt.
Osynligt avsked
Jag kommer för alltid att skriva i gåtor, lite så där så man inte riktigt förstår hur jag menar eller vad jag vill ha sagt. ( min egna hjärna tror jag iallafall att jag är så kryptisk, men ni kanske läser o fattar direkt)
En liten del innom mig dog idag.. Jag har nog alltid vetat att den delen har varit döende en lång lång tid. Men jag sa till den delen innom mig att kämpa på, att någonstans kommer det alltid att vara värt det. Svag som delen ändå har varit så har den varit stark i sin övertygelse.
Men så kommer den oundvikliga döden. Lika oväntat som vanligt. Det lustiga är att man vet att döden kommer förr eller senare, men man blir alltid lika chockad och överrumplad varje gång.
Men så kommer den oundvikliga döden. Lika oväntat som vanligt. Det lustiga är att man vet att döden kommer förr eller senare, men man blir alltid lika chockad och överrumplad varje gång.
Idag har jag burit på sorg, ett avsked är aldrig lätt, särskilt inte om det inte är ens eget initiativ. Men man måste sörja, gå vidare. tacka och ta adjö. För att få hela sig själv, för att få läka.
Men det är inte lätt när huvudet känns fullt och förtvivlan över att livet är nu. Just i detta nu. Inte igår, inte imorgon, utan nu.
Jag har nog egentligen aldrig riktigt velat inse det, varför vet jag inte, för att det är för överväldigande. För att det är tungt. Men så underbart.Så intensivt.
En dag i sänder.
Fönster till omvärlden ( obs, långt inlägg)
Detta förbannade självhat.
Om man älskar sig själv så gör man inte sig själv illa?, det borde ju säga sig själv.
Någonstans har jag har en hatkärlek till mig själv. Vissa attribut stör mig. Varför blev jag inte den jag ville bli?
Jag blir bara så trött. trött på återfall på återfall. Idag blev det så fruktansvärt uppenbart vilket missbruk jag verkligen lider av.
Jag blir bara så trött. trött på återfall på återfall. Idag blev det så fruktansvärt uppenbart vilket missbruk jag verkligen lider av.
Om det istället hade varit alkhol så hade min dag sett ut så här. Efter frukost tog jag en lätt öl, det är ju liksom lördag, då får man ju unna sig. Sen gick jag och smuttade lite på en god likör i kylskåpet hela dagen, tills jag åkte till affären, där någonstans slank det ner en cider. Sprider man ut det lite smått underdagen så märks det ju liksom inte att man förtär det. Ingen har märkt något. Inbillar jag mig själv, nåja. Jag är ju nykter och gör ju ingen skada på något eller någon. På kvällen åkte resten av familjen iväg på event på stan. Jag stannade hemma, och såg min chans, en heeel kvarting svepte jag. Mådde fruktansvärt illa. var påväg att kräkas. Men det gick, lagom till de kom hem verkade jag bara trött och dåsig. Gick och la mig. Mamma märkte. Jag viftar bort det.
Nu Är det ju inte alkhol jag har problem med. Det jag har missbrukat under dagen är socker, godis mat och annat ätbart. Hade det nu varit alkhol på riktigt, så hade jag fått ett annat bemötande, överallt av alla. Men det är inte alkohol. Det är något som är så fruktansvärt tillgängligt. och vart vänder man sig om man vill ha hjälp med sitt missbruk? Alkoholism är klassat som en sjukdom, spelmissbruk är klassat som en sjukdom, sexmissbruk är klassat som en sjukdom. Men överäter du, är du fet, lat och karaktärslös. Ätstörning är oxå klassad som en sjukdom, men det innebär oftast i folkmun att man äter för lite, eller inget alls, eller möjligen att du spyr upp din mat."universallösningen" på matmissbruk är Operation. Vilket jag inte riktigt kan greppa när jag tänker på det. Vilken av alla dessa andra missbrukar sjukdommar kan du bota med en operation?!
Kan man operera bort spelmissbruk? Kan man operera bort sexmissbruk, Eller alkoholism?!
Ett matmissbruk sitter lika mycket i hjärnan som dessa andra missbrukar sjukdommar. Men varför är hjälpen så svår att hitta? Jag säger inte att den inte finns. Jag vet bara inte VAR den finns.
Överätning resulterar alltid i övervikt (kanske inte i kombination av bulimi) Det är en komplex sjukdom, där samhället inte vill behandla individen, utan ytan, för samhälletsskull. För att de ska slippa se feta människor?
Nu Är det ju inte alkhol jag har problem med. Det jag har missbrukat under dagen är socker, godis mat och annat ätbart. Hade det nu varit alkhol på riktigt, så hade jag fått ett annat bemötande, överallt av alla. Men det är inte alkohol. Det är något som är så fruktansvärt tillgängligt. och vart vänder man sig om man vill ha hjälp med sitt missbruk? Alkoholism är klassat som en sjukdom, spelmissbruk är klassat som en sjukdom, sexmissbruk är klassat som en sjukdom. Men överäter du, är du fet, lat och karaktärslös. Ätstörning är oxå klassad som en sjukdom, men det innebär oftast i folkmun att man äter för lite, eller inget alls, eller möjligen att du spyr upp din mat."universallösningen" på matmissbruk är Operation. Vilket jag inte riktigt kan greppa när jag tänker på det. Vilken av alla dessa andra missbrukar sjukdommar kan du bota med en operation?!
Kan man operera bort spelmissbruk? Kan man operera bort sexmissbruk, Eller alkoholism?!
Ett matmissbruk sitter lika mycket i hjärnan som dessa andra missbrukar sjukdommar. Men varför är hjälpen så svår att hitta? Jag säger inte att den inte finns. Jag vet bara inte VAR den finns.
Överätning resulterar alltid i övervikt (kanske inte i kombination av bulimi) Det är en komplex sjukdom, där samhället inte vill behandla individen, utan ytan, för samhälletsskull. För att de ska slippa se feta människor?
Jag läser viktblogg efter viktblogg. Alla kämpar med en pendlande vikt, de som gått ner på egen hand, de som har gått ner genom operation. Någonstans brister det ju ivården. Hur mycket pengar och resurser skulle man spara om man bara gick ner på djupet, gick till roten av problemet mentalt, än med ingrepp?
Jag tror inte operation är lösningen, jag tror inte det finns någon universal lösning. Men jag är personligen i stort behov av hjälp, hjälp med mitt beteende, och hjälp att försöka få mig själv att förstå.
Men var hittar jag hjälpen. Vart vänder jag mig? Som överviktig tas man aldrig på allvar, Man får predikat för sig att man måste röra på sig och äta rätt. Jag är expert på hur man ska äta och inte, hur man ska röra sig och inte. Men ändå så dras jag med 50 kilos övervikt. Hur kan det komma sig i detta studerade land som är så väl utvecklat? Har jag vägt 30 kilo för LITE hade jag blivit inlag direkt. På väg att svälta ihjäl. Men är du påväg att äta i hjäl dig får du rådet. Ät mindre. Borde då inte anorektiker får rådet, ät mer? Jag är trött på att inte bli tagen på allvar för mitt problem.
Men var hittar jag hjälpen. Vart vänder jag mig? Som överviktig tas man aldrig på allvar, Man får predikat för sig att man måste röra på sig och äta rätt. Jag är expert på hur man ska äta och inte, hur man ska röra sig och inte. Men ändå så dras jag med 50 kilos övervikt. Hur kan det komma sig i detta studerade land som är så väl utvecklat? Har jag vägt 30 kilo för LITE hade jag blivit inlag direkt. På väg att svälta ihjäl. Men är du påväg att äta i hjäl dig får du rådet. Ät mindre. Borde då inte anorektiker får rådet, ät mer? Jag är trött på att inte bli tagen på allvar för mitt problem.
To be continnued...
Sen sist
Just nu sitter jag och har jobbångest, inte för att jag trivs osv, men jag är redo att tacka och ta adjö och gå vidare, men det dröjer en måndag till dess. Nåväl.
Sen sist så har jag hunit umgås med Malin och Emy<3<3<3, badat i sjön, fått lite bränna, käkat glass på smultronstället, träffat Mulle danne och emilia, shoppat lite, ändrat uppfattning om en del människor, löst korsord, ätit för mycket skit mat, bakat, handlat växter med mamma, tittat på gamla vhs filmer med de små. Osv osv.
Sen sist så har jag hunit umgås med Malin och Emy<3<3<3, badat i sjön, fått lite bränna, käkat glass på smultronstället, träffat Mulle danne och emilia, shoppat lite, ändrat uppfattning om en del människor, löst korsord, ätit för mycket skit mat, bakat, handlat växter med mamma, tittat på gamla vhs filmer med de små. Osv osv.
Appropå det här med att ändra uppfattning om folk, eller syn på dom, är rätt lustigt, det är flera som jag har en helt annan uppfattning om nu, än vad jag hade i början av sommaren, vissa kanske till det sämre, och vissa till det bättre, en helt annan syn helt enkelt. Det är lustigt hur mycket man ser och förstår när man väl väljer att se människan för den hon är. inte den man tror den är,
Nåväl, imorgon åker vi till High chaparall och glider runt.
So long tillsvidare!