Ett löfte till mig själv
Igår slog det mig som en jäkla käftsmäll. Jag kan faktiskt. Jag är inte dum i huvudet. Jag fick det liksom svart på vitt. Jag föstår mer än jag tror. Jag är inte bara praktiskt lagd. Jag kan förstå siffror.
Fick ett oerhört bra resultat på mitt företagsekonomi prov, eftersom att jag trodde att jag skulle bli underkänd. Så låg jag nästa på VG nivå. Inte för att det är det betygssystemet som gäller längre. Men ni fattar.
Och det fick mig att se på mig själv i helt nytt ljus.
Varför har jag någonsin tvivlat? varför förminskar jag mig själv? Det genomsyrar ju hela mitt liv. Har jag äntligen kommit framtill.
Varför har jag någonsin tvivlat? varför förminskar jag mig själv? Det genomsyrar ju hela mitt liv. Har jag äntligen kommit framtill.
Framförallt vad det gäller träning. Jag inser ju nu hur pass viktigt det är att ha mål att sträva efter när det gäller det oxå. Och OM jag har mål nu.
Eftersom att jag kom på det här lite sent, så kommer mitt första mål inte kunna uppnås i år. Men jag skulle verkligen vilja SPRINGA vårruset. Det är 5 km. Baggis. Om ett år.
Jag vill bli stark och smidig. Det handlar liksom inte så mycket om utseende längre. Klart det finns en tanke på det med. Men det är inte mitt största mål. Jag vill bara bli smidig och orka bära mig själv ifall. Man vet aldrig när man behöver vara riktigt fysiskt stark. Vilket är konstigt att man inte tänker på. För egentligen. Tänk om jag skulle behöva lyfta på en massa skrot i en olycksfalls situation? Eller om jag ramlar ner någonstans och måste ta mig upp ur det.. Hur? med den här tunga kroppen? Det är ju omöjligt. Där är en av mina största drivkrafter idag.
Jag har motivationen. Nu måste jag bara ha en stor portion tålamod. Jag vet att det blir bättre med tiden. Bara man håller ut!
Eftersom att jag kom på det här lite sent, så kommer mitt första mål inte kunna uppnås i år. Men jag skulle verkligen vilja SPRINGA vårruset. Det är 5 km. Baggis. Om ett år.
Jag vill bli stark och smidig. Det handlar liksom inte så mycket om utseende längre. Klart det finns en tanke på det med. Men det är inte mitt största mål. Jag vill bara bli smidig och orka bära mig själv ifall. Man vet aldrig när man behöver vara riktigt fysiskt stark. Vilket är konstigt att man inte tänker på. För egentligen. Tänk om jag skulle behöva lyfta på en massa skrot i en olycksfalls situation? Eller om jag ramlar ner någonstans och måste ta mig upp ur det.. Hur? med den här tunga kroppen? Det är ju omöjligt. Där är en av mina största drivkrafter idag.
Jag har motivationen. Nu måste jag bara ha en stor portion tålamod. Jag vet att det blir bättre med tiden. Bara man håller ut!
Och appropå någonting helt annat. Köpte en sport bh igår på Ica maxi.. Fick världens Uniboob. Hade på mig den idag på min runda, den gjorde sitt jobb.. Titsen höll sig där de skulle.
Rekomenderar för de som vill ha en, 149 kr på ica alltså..
Rekomenderar för de som vill ha en, 149 kr på ica alltså..
Hejså länge! =)
Lägesupdat
Okej, så hur ligger landet?
Ja. efter många om och med så har jag kommit fram till följande.
Ja. efter många om och med så har jag kommit fram till följande.
Två tjejor som inte kan komunicera på riktigt kan ej bo ihop.
Vad har jag lärt mig om mig själv efter denna tid ihop med min bror och hans fästmö?
Att jag är jävligt pedant och kompromisslös när det är något jag verkligen tycker är bättre på mitt sätt.
Med andra ord. Jag får flytta hem till mor igen. Och inget som gör mig särskilt mycket egentligen.
Jag känner samtidigt i det här att jag är lite i en identitetskris.
Att jag är jävligt pedant och kompromisslös när det är något jag verkligen tycker är bättre på mitt sätt.
Med andra ord. Jag får flytta hem till mor igen. Och inget som gör mig särskilt mycket egentligen.
Jag känner samtidigt i det här att jag är lite i en identitetskris.
Vart trivs jag? vart vill jag vara? Vad vill JAG?
Inte vad vill jag för att det ska vara så, eller för andra säger att det är så det ska vara.
Utan vad vill jag innerst inne?
Ja. det är det jag är på väg att leta reda på innom mig själv.
Och hittar jag svaret så lär jag meddela det så fort jag bara kan.
Och hittar jag svaret så lär jag meddela det så fort jag bara kan.
Men annars så är nog livet rätt lugnt just nu.. är på g liksom.. är bara på g..
Himlans skoj..
Det är alltid himla roligt att folk kan vara ärliga mot en..
Tala om vad de tycker och tänker, så att vi alla kommer överäns.. Himla bra tycket jag.. Underbart...
Tala om vad de tycker och tänker, så att vi alla kommer överäns.. Himla bra tycket jag.. Underbart...
Nej jag är inte alls ironisk................. bara en jävla massa..
Känslostorm
Frågan är vad som står emellan mig och mitt välbefinnande.
Varför tar jag mig bara inte ur det här skadebeteendet? "jag ska börja gå prommenadet och skära ner på matintaget" ok. Så varför gör jag inte det bara? varför skjuter jag upp det helatiden? vem eller varför ger jag det en brejk hela tiden?
Varför tar jag mig bara inte ur det här skadebeteendet? "jag ska börja gå prommenadet och skära ner på matintaget" ok. Så varför gör jag inte det bara? varför skjuter jag upp det helatiden? vem eller varför ger jag det en brejk hela tiden?
"det är bara att bestämma sig och hålla motivationen uppe" .. varför sitter jag då här.. 24 bast och fortfarande grymt missnöjd över mig själv.
jag vet inte varför jag inte hittar kontrollen över mig själv. Som om jag lever i ett förhållande med någon som psykiskt misshandlar mig. och jag känner mig bara hopplös..
jag vet inte varför jag inte hittar kontrollen över mig själv. Som om jag lever i ett förhållande med någon som psykiskt misshandlar mig. och jag känner mig bara hopplös..
jag vill absolut inte operera mig.. jag vill inte.. men vilka alternativ har jag kvar?
Jag behöver någon som tror på mig, när jag inte tror på mig själv. Som hjälper mig upp när jag är nere.
och det är väl det som gör det så hopplöst.. För det är ingen som tror på mig längre.. det är ingen som tar mina ord på allvar.
och det är väl det som gör det så hopplöst.. För det är ingen som tror på mig längre.. det är ingen som tar mina ord på allvar.
Jag har tappat allt tro själv.. och ork.. och lust.. att jag inte ens förmår mig själv att prata om det.. för det slår mig.. om jag är så innerligt trött på mig själv.. hur trött är då inte alla andra på mig?
Kasta bort mig.. gör det..
Kasta bort mig.. gör det..