Nåväl, det är nu motivationen tryter. Tankar som " det syns inte, jag kommer alltid vara tjock" spelar som ett meditations mantra i mitt huvud. Och jag VET att jag inte får tänka så, Bara positiva tankar. Jag måste lägga ner det här med mätning och vägning. Jag ser ändå inte att nått händer, mäter jag mig intalar jag mig att jag gått ner runt midjan fast jag inser att jag bara drar åt måttbandet så jäkla hårt att jag ser ut som michelingubben runt magen.

Men det är väl nu down perioden kommer, mentalt alltså. Jag tänker inte ge upp. Men ack, det känns som en evighet. Även fast jag sagt att jag jobbar in för beach 2010, eftersom jag har skämts ögena ur mig den här och förra sommaren när jag badat, jag har inteens kunnat gå till badhuset för att jag har skämts så mycket.

Men det är nu jag måste tänka, att träningen GER resultat, jag känner mig ju starkare och smidigare, men inte fastare, Äsch. Jag vet att jag kan, för JAG SKA KLARA DET. Det finns ju inget annat.
Jag kör igång med shakes imorron igen och går klart den veckan, sen får vi se om jag börjar äta som mamma eller om jag fortsätter en vecka till, Jag vet att jag skriver det rättmycket, men jag måste få in det i skallen liksom, försöka få in i min skalle att jag inte har Misslyckats bara för att jag har ätit nyttig mat i en helg, få in i min skalle att sånt här tar tid, jag menar vafan, på dem senaste två åren har jag lagt på mig 20 kilo, dem kom inte bara så där det tog ju tid det med.

Men jag mår bättre psykist och fysisk, bättre än jag gjort på 5 år. Faktiskt. Och det är riktigt skönt.

Ge inte upp, för det kommer inte jag, jag ser frammåt fokuserar på mitt mål!
Nu ska jag gå en sväng med Lipton.

Puss o kram!