När jag satt o åt förut , (sitter alltid i köket och äter)
så slog det mig bara hur jävla ensam jag känner mig.
Så in i helvete jävla ensam. Det är aldrig en jävel som kommer och hälsar på mig. Den enda som kommit o sovit här är malin, men hon har sovit här på sin höjd, tre? fyra gånger.

Sibel har kommit och spelat lite, och malin och jakob har oxå kommit o spelat lite.
Men det är aldrig någon som vill komma och bara ta en kopp kaffe på vadagar tillexempel.

Pappa var här i början när jag behövde något, så som såg och sånt, det är jag jätte tacksamför. Men sen har det vart tomt. Enda gångerna vi ses nu förtiden är ibland hos Farmor pia.

Mor har aldrig kommit och bara hälsat på över en helg heller. visst, det är ju en bit o åka men iallafall..


det gör lite ont i hjärtat att det aldrig är någon som vill komma och hälsa på, är det för att jag bor där jag bor. Eller är det mig det är fel på?

Det är inget illa menat mot någon men. det vore ju kul med lite besök ibland.



jag tappade bara lusten till allt just nu. totalt.
Borde plugga historia men jag vet inte. som sagt, jag tappade fokus nu.