Saknar jag tiden så mycket, en del säger att jag har svårt att släppa taget och gå vidare.
kanske det är så. kanske jag måste hålla mig fasst kramp aktigt. Eller så är det bara att jag är rädd för framtiden.
Men jag har går dagen som ett facit i handen.

Jag saknar det vi en gång var. Ungdommar som längtade till idag. Men när jag väl är i dag, känner jag mig mer vilsen än vad jag var då.

Jag känner mig sentimental när jag ser den här bilden. För jag läntar tillbaka.

Och samtidigt längtar jag så galet mycket efter att få träffa dig i miniatyr, och kanske även dig i ett annat kön.

Jag saknar bara min bästa vän..
Jag är så grymt sugen på en snickers o en cigg, o snacka skit med dej. Åh detta avstånd..:(

<3.