Hur trött man än är. Och hur slut man än är. Så kan man alltid säga hej, vi kan höras imorron. Jag är så trött. Tänkte sova nu. Hej då.

End of story. Det värsta jag vet är att bli ignorerad. Det är det ABSOLUT värsta jag vet. Men vafan. Det är kanske det man är värd.

Eller så är jag bara jävligt känslig just nu. Det är väl lingon veckan som är på gång. Kan förklara varför det står still på vågen. Då det gick jävligt bra i början på veckan. Men jag håller ut.
Idag var jag skit kass på att motionera. Men vi tar igen det imorron, och alla andra dagar. Jag accepterar inte något annat helt enkelt.
Vi får väl se om morgon dagen i övrig bjuder på något kul. Kanske en sväng till åsen. Kanske inte.Kanske ett bad i sjön.Kanske inte. Den som lever får se helt enkelt.

eller så ska mamma få klippa mig mina toppar är alldeles för sletna nu. Ser ju inte klok ut. Fyra nyanser av beige gult liksom. vackert? inte det minsta. Och risbuske på det.. Whopido.

Äh. Gooonatt.