Dag 103

Det bara gnager innombords. Jag är så in i helvete jävla ensam. Och jag vet att det bara är jag som kan göra något åt det.

Men fyfan vad tungt det är. Svårt.

Bort. Iväg. Ut. innan allt är slut och försent.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0