Fallet var jäkligt långt denna gång, som om det går i slowmotion. Jag väntar på att jag ska smälla i marken men det händer inte, samtidigt känner jag att jag inte står på stadig grund heller.

Jag har än en gång snurrat in allt. Som ett trasslig garnnystan i mitt huvud just nu.Vad håller jag på med?
Kan inte någon bara räta ut mig, "set me straight" liksom. Ge mig en örfil. Metaforiskt talat.

Jag börjar bli så urled just nu, att jag inte vet vad jag ska ta mig till, och jag saknar wow känslan, eller myskänsla. Det man ligger och tänker tillbaka till. Den känslan man får när huset är fullt av folk man älskar och ingen vill gå och lägga sig, för alla vill sitta uppe hela natten och busa. Eller känslan när hela jul månaden börjar, älskade december, spänningen när man får öppna första luckan. Jul avslutning, bra julkalender. Härliga snö morgnar, Härliga ljus som brinner.  Känslan av lugn och ro. framförallt trygghet. Eller när man i härligt sällskap har ruskigt kul med lätt berusat sinne. Allt känns lätt då. Alla problem är så avlägsna.

Det som skrämmer mig mest just nu är att jag känner mest att är avtrubbad, kall och tom.

Jag har hållt på i 94 dagar med olika dieter, motion, fallit tillbaka i det destruktiva, även fast jag har varit grymt destruktiv med dieterna med. är det inte överätning så är det svält. Mer eller mindre. Och ja, detta har resulterat i att, jag står still. Jag har gått ner 4 kg, o gått upp fyra, jag har gått ner 2 och gått upp två. Och jag känner mig mer och mer misslyckad o vilsen, för djupt där inne vet jag att fokuserar på fel saker. Jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur denna onda cirkel, jag har tamejtusan inte den blekaste aning.

Imorgon är en annan dag.