Nu vet jag.
Jag kommer aldrig skaffa barn. Många hundar möjligtvis. Men inte barn.
Rädslan och oron för att det skulle hända dom något är alldeles för överväldigande och ovisst att jag inte skulle palla med det. Jag skulle bli en sån där mamma som åker till sjukhuset för minsta lilla och låser in barnen i ett mjukt kuddrum där de inte skulle kunna slå sig.
Om jag blir så orolig för mina små syskon, then i can only imagine hur jag skulle känna för mina egna barn.
fyfan. Hur pallar folk med det?
bara en liten tanke så här.
Rädslan och oron för att det skulle hända dom något är alldeles för överväldigande och ovisst att jag inte skulle palla med det. Jag skulle bli en sån där mamma som åker till sjukhuset för minsta lilla och låser in barnen i ett mjukt kuddrum där de inte skulle kunna slå sig.
Om jag blir så orolig för mina små syskon, then i can only imagine hur jag skulle känna för mina egna barn.
fyfan. Hur pallar folk med det?
bara en liten tanke så här.
Kommentarer
Postat av: Malin - Mamma till Emy
Man bara fixar det :P Det finns ingen logisk förklaring, hehe.. Som Eriks sa till sin mamma idag - Mamma, barn är inte gjorda av glas!
Postat av: Malin - Mamma till Emy
Sv : Jag har fortfarand einte hört något från skolan, men du vet om man söker jobb och så får man ett nej och söker man ett till och hoppas lite grann och får ett nej och såf fortsätter det så, just nu så är jag jävligt less på att få ett nej på jobbfronten ! :)
Postat av: tezza
Jag tror nog att du är så överbeskyddande mot dina småsyskon just för att du är vuxen. Men jag tror inte att du skulle bli likadan mot dina egna barn.
Trackback
