Jag tror jag är död innombords. Eller.. Låst? Instängd kanske?
Jag börjar inse att jag aldrig har varit riktigt riktigt kär, så kär att jag kämpat som en tok för att få denna person att bli min.

Visserligen, så kan jag ju ärligt erkänna att jag va kär i en killkompis för ett par år sedan, jag kunde inte sluta tänka på honom, och nekade blint varje gång någon påstod att jag var kär i honom, jag längtade efter honom, blev jätte ledsen när han inte svarade på sms eller telefon. Men, jag kunde aldrig för mitt liv se mig själv tillsammans med honom, att vi skulle bli tillsammans fanns ju inte i min värld överhuvudtaget. Så med andra ord så kan det ju inte ha varit den kärlek som kär kär. Om ni förstår? Var kanske mest bara väldigt platoniskt. Ja, Jävligt platoniskt.

Efter det har jag inte känt något direkt för någon.. inte i närheten av det iallafall. Och jag funderar, varför?
Vissa har ju jätte lätt för att bli kära. Men jag har jätte svårt för att känna något mer än kanske attraktion till någon.
Som mitt "x".. där kändes det nog mest bara som att jag nöjde mig, för att någon var intresserad av mig. Lite kär i kärleken på ett klychigt sätt. Och jag blev jävligt lessen när det tog slut, för då tyckte ju ingen om mig längre, inte för att förlora honom för att jag hade så starka känslor för honom. Men för att ingen bekräftade mig, och tyckte om mig.

Och man kan ju lätt säga att jag inte släpper in någon för att jag är rädd för att bli sårad, men när jag tänker efter så är det ju inte det heller, för sånt kan jag ju inte styra över, sårad blir man ju i vilket fall, om det handlar om kärlekar, familj eller vänner.

Jag kan få ett riktigt kärleks pirr i magen när jag hör en jävligt bra låt, som jag verkligen kärar ner mig i, eller en film. Eller ett ögonblick, eller en smak. Men thats about it.

Då funderar jag, är det så att inte alla människor blir kära, utan bara vissa lyckliga får uppleva detta? Vi andra som inte blir kära, vi nöjer oss med varandra för att, ja slippa va själva helt enkelt?
Men jag vill ju inte nöja mej, jag vill ju hitta min bättre hälft, min passion, någon som förstår hur jag tänker, någon synkar med mig i allt. Men problemet är, om jag nu är låst, har jag då missat honom?




Why is my Heart locked?