Har ett huvud fullt med tankar. Fasiken, vad det är jobbigt när man kommer på att man är arg, så fruktansvärt arg, när en tror att en har gåt vidare och förlikat sig med konstellationen. Med tillvaron, med relationen. Så är jag bara så arg. Utan grunder. Men det gör inget, man måste få vara arg. Utan motreaktion. Men på något sätt måste man ju kanalisera ut vreden. Och tillslut faktiskt förlika sig, acceptera, och vara Okey.

 

Det svåra är bara att hitta sitt medie, där man vill ge ut för sin innersta vrede. Vi har ju alla val och alternativ.

Ett, konfrontera.

Två,fysik

tre, konst

 

Ett går bort, då en konfrontation inte skulle leda någonvart.

Konsten är väl den enda väg jag känner till någorlunda. Det här med att skriva. Eller måla, eller fota.

Men det blir ju en sorts prestige i det för mindel, att någon annan ska tycka att det är bra det jag gör. Istället för min egen skull. Bara få flöda. Eller blöda, om vi nu ska vara lite poetiska.

 

 

En rejäl tankeställare är ju på sin plats.