Jag är inte säker på vad som kommer att hända, vad som håller på att hända.

Innombords känns det bara som ett mörker, ett tomrum, ett hål.
Jag har nog tappat mig själv lite, jag hittar inte till mig själv, jag tänkte alltid på mig själv förr, om mig själv, hela tiden, "förr" låter som det skulle vara jätte långtbort. Det är det inte, närmre än man kan tro. Men jag tänker sällan på mig själv längre. Jag tänker på alla andra, människor och hat, och människors rädslor.

Men jag går inte runt och är ledsen hela tiden, som man kanske är när man inte hittar sig själv, när man bara hittar.. ingenting, håligheten. Borde jag inte känna något inför  det? borde jag inte känna någonsorts sorg? Panik? rädsla?

Jag vet inte vad som händer med mig eller kommer att hända. Men det känns lite som att det kvittar.
Det verkar som att det inte finns några tankar kvar. 


När vet man att man har deltagit en längre tid i ett dött lopp? När vet man att det är dags att tacka för sig och gå sin väg? När vet man överhuvudtaget om man ens vill vara med längre?

 

 

För första gången i mitt liv kan jag säga, att jag inte bryr mig. Och verkligen mena det oxå.
och det är ganska skrämmande ändå.