Jag behöver mer struktur. Jag som ska vara en sån frisjäl, en konstnärsande, behöver struktur och ramar. Annars faller jag isär, i mig själv, med alla tankar och funderingar, jag böjer och bänder på mig själv, jaget.
Om jag bara är så eller si så kanske jag duger. Kanske om jag gör så här o så där, så kanske det blir bra.
Vad händer i framtiden, vem är jag. Jag vet inte vem jag är när jag har för mycket tid att tänka.

När jag bara måste göra, är jag som mest mig själv, det finns ingen tid för eftertanke, bara instinktiva handlingar.

 

Ibland förstår jag verkligen inte varför jag reagerar som jag gör. Ibland bubblar det bara innombords. Jag blir arg.

Oerhört arg. Men jag säger inget. Jag yttrar det inte. Jag försöker mota bort aggritionen. För varför reagerar jag som jag gör på en sån banal sak? Ingen annan gör det, varför gör jag det?  Jag vill inte tänka och bry mig om så små saker. Jag önskar att jag bara kunde ta allt med ro hela tiden, besvara saker med en axelryckning och bara säga
"oh well" och bara gå vidare. Men jag kan inte, varför?

 

Jag vet inte om jag en vacker dag bara kommer att implodera. Varför hakar jag upp mig på de små sakerna hela tiden?

 

 

Sometimes it feels like i´m so ordinarie that i dont even count..